Trolda

  

Så tyst, så stilla
Blank likt ett oskrivet blad
Som väntar på att fyllas

Inte ett ljud, inte ens en liten krusning
Tidgare böljande vågor har blivit stiltje

Vinden som stormat, engagerat och blåst upp
Har trött mojnat

Inte ens dimmorna får liv och orkar lätta
Det känns ödsligt och tomt, saknaden är stor

Vi går ut och ropar
Kallar med hjärta och själ
Ropar på vinden, på vågorna och bruset
Väntar och oroas

Och tittar vi riktigt noga
Kan vi inte då se en liten krusning i fjärran....?

Trolda - calling out.