Ekorrhjul
Dessa tankar föranleds av ett telefonsamtal igår med Käraste Väninnan. Det kändes som en EVIGHET vi pratades vid och jag ringde upp Henne för att höra hur det var. Eftersom det faktiskt är JAG som ringt de senaste gångerna till Henne började jag samtalet med att deklarera att -"Du ringer ALDRIG till mig längre!" -"Jag ringer inte till NÅGON längre", blev Hennes svar. -"Jag ORKAR inte, jag har inte TID."
Och det där med att "inte ha TID" är inte alltid sant, tror jag. Det handlar om att PRIORITERA, om att TA sig tid. Om att VILJA ta sig tid. (Och visst HADE hon tid att prata...samtalet blev nästan en timma... :)) Och att VILJA orka - för inte ÄR det väl speciellt jobbigt att sitta ner och språka i telefon...!?! Och vad är det vi verkligen VILL ha ut av Livet!?! Är det att rulla runt i det där ekorrhjulet i ett ständigt snurrande utan möjlighet att kunna sticka ut då och då? Är det inte så att det är MÖTENA och SAMTALEN, det trivsamma UMGÄNGET, som ger kvalitét till våra Liv och sätter KÄNSLOR i rullning!? En helt annan rullning än det som ges i hjulet.
För egen del prioriterar jag Vänskapen STORT! Det är genom den jag får min energi och styrka. Det är genom Vännerna jag får kraften att snurra runt i hjulet, men framför allt kraften att ta mig UT ur det också. Utan Vänner och umgänge och allt fantastiskt det innebär, skulle Livet bli betydligt mindre i sin omfattning. För mig ÄR Livet att må BRA, och det är väl precis det man GÖR i trivsam samvaro!?!
Jag försöker verkligen att PRIORITERA i mina val. För många val HAR vi att göra, ständigt och återkommande, i en outsinlig ström. Men det GÅR att ta sig TID och ORK till att välja RÄTT. Att välja att ta sig ur ekorrhjulet då och då, att välja det som ger något stort och fint TILLBAKA, att välja Vänskap. Ack så viktigt i denna av Livets Världar! Det handlar bara om att ta sig TID och att ta sig ORK!
Så enkelt ÄR det! =D
Trolda - "Simply As That!" =D
Visst är det så, så enkelt och ibland så svårt. Under vissa perioder har det varit jobbigt för mig att just ta kontakt, men har försökt lägga åtminstone lite tid på att vårda viktig vänkap. Och någon kontakt har mer eller mindre dött ut då det känts just som om det bara var jag som orkade upprätthålla vänskapen. Det kanske helt enkelt inte var såmycket bevänt med just den vännen. Så har jag en vän som alltid har stressigt om sig, hon vet att jag nästan aldrig ringer, bättre hon slår en signal när hon har tid att sitta ned en stund. (och är något viktigt ringer jag naturligtvis). Huvudsaken är kanske att man vet att man finns.
Men oj, vad långt det här blev!
Ha en bra tisdag
Kramar/Ann Catrine
Så kloka ord så jag bara dånar.
TYVÄRR är jag precis som din väninna - jag varken ORKAR eller tycks ha TID att ringa och många gånger känner jag mig stressad om det ringer kvällstid. Så märkligt?!
En del kvällar om andan faller på så sitter jag vid datorn - andra kvällar tar jag en promenad och andra gånger sitter jag bara framför TVn. Helger brukar oftast vara uppbokade med släkt och vänner både vad gäller födelsedagar och annat. Veckorna går åt till jobb, så det här SPONTANA - jamen det försvann väl för 10 år sen :)
Oj nu lät det som misär. Men precis som du skriver så är det nog trots allt ett VAL.
Jag gillar verkligen mitt jobb och det är ganska intensivt både vad gäller kontakt med människor live och på telefon, så när jag kommer hem vill jag BARA VARA, både med mig själv och guben :)
Jag är såå TACKSAM för blogg, mail och FB! Minsann där kan jag hålla kontakt med mina VÄNNER på en nivå som jag mäktar med.
Kanske är det kontrollbehov eller bara enkel lathet som gör det?
Hmm.. imorrn ska jag iallafall på VINLOTTERI och träffa brudarna! Det är underbart - en gång i månaden och alldeles lämpligt.
Haha.. nu tog jag mig minsann TID!
Ha det allra bäst!! Kramkram/Sara
Du gjorde rätt att ringa till din väninna och att ni fick snacka lite. Jag tror att hon också kände sig bättre efter ert fina samtal.
Kram Ingrid
Kan bara hålla med! Tid är ju faktiskt det enda vi har, alla har lika mycket oavsett om man är fattig eller rik. Frågan är bara vad vi väljer att göra med den tiden, om vi låter andra styra över den eller ta makten över den själva.
Hm, visst är livet ett ekorrhjul och ibland vill man bryta och rymma iväg. Samtidigt är det ju en trygghet, när hela världen verkar galen och allt gungar, så känns det ganska tryggt att vardagslivet går i sin vanliga lunk.
Men vardagen kör slut på en och ibland är det svårt att orka ringa eller hålla kontakten. Samtidigt är det ju så att vänskapen håller även om man inte hörs av så ofta. Man bara fortsätter där man avslutade samtalet sist. Det känns tryggt!
kramar från Poppins